Det har inte blivit så mycke bloggande på sista tiden då mycket har hänt samtidigt och livet har bara rullat på. Det var länge sen som jag skulle kunna kalla mig lycklig men förutom små inslag av depperation lite här och var så kan jag faktiskt säga att jag är lycklig! Pratade med skolsyster förra torsdagen och hon var värkligen underbar så henne tänker jag fortsätta att smått ha kontakt med! Hon var så snäll och skjutsade mig till BUP i måndags. Första samtalet så var väldigt närrvös men det gick bra och han var ganska skön att prata med. Sen vart jag och Andreas tillsammans igen så det är ju oxå bra! I torsdags pratade jag med skolläkaren på grund av att jag varit yr och hon kom fram till att jag har lågt blodtryck, jaha vad gör man åt det då? Det sa hon aldrig... Åkte till mamma i fredags så haft fullt upp hela helgen! Köpt nya jacka och massa skit. Sitter på tåget hem till Norrköping nu och fy fan vad trött jag är, godnatt hoppas jag inte vaknar i Stockholm :))

Jag hatar när folk säger att dom som tar livet av sig är själviska. Tro inte att jag tycker det är okej för alla att bara ta livet av sig hur som helst men man får ändå försöka sätta sig in i hur dom känner sig. Jag tycker det är mer själviskt att tvinga någon som absolut inte vill leva att plåga sig igenom varje dag bara för att man kommer sakna personen. Hur många gamla är den inte som bara ligger och har ont och inte kan röra sig eller hur många som har kämpat med cancer och när de äntligen dör så känner man ändå en liten lättnad för nu slipper dom lida? Det är samma sak för någon som är deprimerad och äntligen har fattat det beslutet men skillnaden att dom bär sin kamp inombords så det är ingen som ser hur dom kämpar. Jag vet att jag har ett litet annorlunda sätt att se på livet och döden, medan dom flesta tycker det är ett straff att dö och en gåva att leva så ser jag det lite mer tvärt om. Ett exempel är en klassik romantisk scen när killen offrar sitt liv för att rädda den han älskar. Jag ser han som den själviska för medan han villar i frid så får hon leva med saknaden och att veta att tack vare henne så är mannen hon älskar död. För mig skulle det vara mer romantiskt om han lät henne dö för då tog han sorgen från henne för vem är det egentligen som får lida, den som dör eller den som får fortsätta leva sitt liv utan den den älskar? Visst han eller hon kommer gå vidare i livet men det kommer aldrig vara samma sak.

Dom kommer i perioder när jag mår dåligt och då kan jag ha i stort sätt samma dröm fast jag befinner mig på olika platser med olika folk. Det börjar alltid att jag är ute och går själv på kvällen, riktiga vägar som finns där jag bor. Sen kommer det alltid en eller flera killar imot mig, ibland vet jag vilka det är och jag har ofta ett negativt förflutet med dom och ibland har jag aldrig sätt människorna förut så jag ser inte deras ansikten. Står alltid och pratar med mannen/männen på ett lite kaxigt sätt fast jag vet att det snart kommer komma fram en kniv. Jag blir hotad i ca 10 minuter, ibland hotas min familj (oftast en av mina storebröder, alltid samma) fast jag kan inte bry mig minde om dom skadar mig. Sen får jag ett knivhugg i magen och då är det alltid att någon eller något skrämmer iväg mannen/männen och då brukar det finnas två olika versioner. Ena är att det är någon okänd man som kommer för att hjälpa mig eller någon jag känner. Den andra är att dom hör något och dom bara sticker. När det är någon som kommer så vägrar jag alltid att ta imot hjälp och dom får absolut inte ringa efter ambulans men det slutar oftast att dom gör det endå och jag hinner alltid att nästan dö innan ambulansen hinner komma. Ibland tar det slut precis när ambulansen kommer men kände jag dom som hugg mig så slutar det alltid med att jag ligger på sjukhuset och fast jag vet exakt vem det var så vägrar jag säga. När det är så att dom bara sticker så tar jag alltid upp telefon men istället för att ringa efter en ambulans så ringer jag en vän och berättar vart jag är och ber dom skynda sig och när dom kommer så ligger jag i deras knä och håller på att förblöda och det slutar alltid med att jag precis ska ta mitt sista andedrag sen vaknar jag.

Förlåt för allt jag har gjort mot dig, jag borde ha sagt det för länge sen men jag menar det verkligen. Jag var självisk och tänkte bara på mig själv men jag mode så bra när jag hittade på mina små bus och du vart ofta offret för det gav mig en anledning att vara nära dig när du var för upptagen för mig. Jag hatar sättet jag behandlade dig på ibland och jag försökte verkligen låta bli men det finns en liten del inuti mig som försöker försvara mig genom att knuffa bort alla andra och jag kan inte göra annat än att bara titta på medans den förstör. Fast vi bor så nära varandra och ses nästan varje dag så saknar jag dig så jävla mycket.

Jag hade nästan glömt bort bloggen så därför har det inte blivit några inlägg på sista tiden och jag kan säga att mycket har hänt dom senaste dagarna. Just nu ligger jag hemma hos Linda och försöker sova och nu kanske ni undrar över min intressanta titel. Så här var det att i går (söndags) så skulle jag, Johanna och Ellinor in till stan för att äta på taco bar. När vi är i söder tull så ser Johanna och Ellinor en gammal tant som dom tyckte var så söt och hon kliver på spårvagnen. Precis när hon ska gå upp för ett steg så kör den iväg och hon ramlar med sin krycka. Ingen gör något (spårvagnen var ganska tom och vi satt längst bak) så vi går till undsättning. Dom som har åkt spårvagn i Norrköping vet att det är ganska smala gångar så det var väldigt trångt och hon tog upp hela platsen. Johanna som har gått vård och omsorg hoppar fram och försöker hjälpa henne upp med Elli bakom. Det var trångt så det fans inte mycket för mig att göra för jag kom inte åt men jag hjälpte till så gott jag kunde med att blandannat ta upp hennes krycka så dom inte snubblade på den. Hon har panik och säger att hon ska av på nästa hållplats och det skulle vi med så vi hjälper henne ut och när vi kliver av så var hon väldigt förvirrad och visste inte vart hon var. Vi ville ringa någon men hon skulle iväg och rösta och dom skulle snart stänga så hon vandrade vidare och vi fick tillslut våran taco bar. På vägen hem åkte vi med samma spårvagn och vi pratade skit om chauffören och hoppades att han tog åt sig för vi satt längst fram så han hörde oss. Nästa spännande händelse inträffades ikväll när Johanna står själv i lindas rum och ser någon utanför fönstret som står och tar kort på två tjejer som sitter i köket. Vi kände igen vem det var för han brukar sitta utanför Ica och prata med sig själv så först ringde vi till Securitas som sa åt oss att ringa polisen. Sen kom dom båda två så vi fick beskriva hur här såg ut så dom åkte och letade efter han men osäkert på om dom fick tag på han. Ellinor som bor på nedervåningen vågade inte sova själv så hon skulle sova hos Linda och jag ville ha sovarsällskap så nu ligger jag på hennes soffa och bloggar medans dom sover. Ska försöka sova nu så natti natt!

Ligger och försöker ta min dagliga power nap men har panik på grund av en liten uppgift som måste vara inne på onsdagen och jag känner att magen inte vill behålla maten. Jag mår inte illa så sjuk är jag då inte så det är nog på grund av att jag fick sån plötslig panik. Jag klarar inte av att ha en tidsgränns men vill inte få för mycke speciallbehandling. Ska försöka göra uppgiften ikväll och funkar inte det så måste jag prata med läraren imorgon och ska prata med min mentor på fredag. Fick min första tid till BUP i går och vågade inte öppna den själv så Linda fick göra det, ska dit den 23:dje så förhoppningsvis så hjälper det. Känns bara lite läskigt att det är en kille jag ska prata med men det är kanske bra att få en killes syn på det hela antar jag.

För mycke tankar som snurrar runt så jag kan nästan inte hålla koll på alla själv. Vi ska till parken zoo med skolan idag! Jag har aldrig varit där så det ska bli super kul och jag hamnade i samma grupp som Sanna! Jag känner mig hungrig och allt jag har ätit idag är lite vitlöksbröd men pallar fan inte att äta. Det tar stop bara att tänka på mat så därför tänker jag fokusera på roligare saker istället och fantisera om praktiken i vår!

Sjukt taggad för att få vara på min barndomspark! Dom kanske inte har lika intressanta djur som rovdjur men det skiter jag i! Alla tankar är inte lika possetiva och jag kan inte sluta lyssna på min deppspellista men ska försöka sova så jag orkar med parken så godnatt gott folk eller nått!

Fan vad jag längtar till praktiken i vår! JAG SKA VARA I FURUVIK! En dröm som blir san, funderade till och med på att börja på real i Gävle för att kunna vara där men tyckte inte om deras gymnasium så sökt aldrig dit och det ångrar jag absolut inte även om det skulle vara liiiiite närmare, bara så här 53 mil närmare eller nått. Även om jag tvekar över min linje ibland så ångrar jag inte att jag bor här. På tala om bo så ska jag bo 3 veckor i Gävle med mitt ex som undviker mig men ska inte låta han förstöra min drömpraktik!